måndag 25 juni 2012

Vi vill tipsa om ett nyhetsbrev


Hej! Vi vill tipsa om ett nyhetsbrev som handlar om digitala trygghetslarm. Det är Hjälpmedelsinstitutet som ca sex gånger om året skickar ut det, fullt med nyheter och information. Nyhetsbrevet är gratis och du prenumererar här...

Hälsningar från oss på Tunstall

onsdag 20 juni 2012

Glad midsommar alla ni 2500000 och alla ni andra

Över hela världen har  2 500 000 personer fått ett tryggare liv med hjälp av våra trygghetslarm. Det är ett svindlande antal, som vi är stolta över. Alla firar inte midsommar, för det gör man inte över allt, men till er som gör det - oavsett om ni använder våra trygghetslarm eller inte - vill vi säga GLAD MIDSOMMAR.

måndag 11 juni 2012

Letar du efter något på Tunstalls hemsida?


Hej!
Just nu håller vi på Tunstall på och utvecklar vår nya hemsida. Under tiden har vi en temporär sida, där du inte hittar all den information du brukar hitta. Men är det något du letar efter, något eller någon, och inte hittar informationen -  hör av dig så ska vi hjälpa dig. Har du tips om bra information som du tycker ska finnas med på den nya hemsidan, får du gärna höra av dig om det med. Hej så länge.

Till vår temporära hemsida där kontaktuppgifter finns...

Hälsningar från oss på Tunstall




måndag 4 juni 2012

HALLÅ! LYSTRING! -Det finns något som heter trygghetslarm

I helgen var jag på kalas. En äldre släkting fyllde många år och med på kalaset var andra människor som också får kallas "äldre". Trevlig hade vi det, och eftersom en del av dem som var där vet att jag på något sätt arbetar med äldreomsorgsfrågor, så pratade vi en del om det.

Samtalet var till att börja med lite generellt. Om hur äldreomsorgen i Sverige ser ut, om vad som kan bli bättre, om det var bättre förr och sådär. Men allt eftersom vi åt mer tårta och pratade på, berättade några om vad de tycker är besvärligt med att själva bli äldre. En hel del handlade om att kroppen inte klarar eller orkar sådant som den tidigare klarat och att det är sorligt att behöva be om hjälp. Kanske inte så mycket att "vara till last" utan faktiskt mer sorligt att inte kunna göra det man tidigare gjort, och tycker om att göra. Och det går att förstå, tycker jag. Det kan jag känna igen redan i mitt liv, och jag är bara fyrtiosju. Kroppen fungerar inte på samma sätt som den gjorde tidigare.

Efter ett tag, när vi ätit ännu mer tårta och pratat ännu mer, insåg jag allt tydligare att människorna jag pratade med - de hade ingen aning om vad det finns för saker och tekniska lösningar som faktiskt kan kompensera en del av det kroppen inte längre klarar av. De visste helt enkelt inte vilka hjälpmedel som finns. Läsglasögon och hörselhjälpmedel - det känner de flesta till. Men alla andra smarta saker? Nej, dem är det inte säkert att man har hört talas om. Och när vi började prata om trygghetslarm, då trodde de flesta att det är sådant man kan få om man bor på "hemmet" och om man genomgått femtioelva utredningar först.

Det är inte konstigt att man inte känner till allt som finns på hjälpmedelsmarknaden, jag säger inte det, och jag vet ju att alla i hjälpmedelsbranschen gör vad de kan för att sprida information. Fast på det där kalaset fick jag nästan en känsla av att vilja ge mig ut på gator och torg med en megafon och informera. Om det nu inte är så att samtal över en bit tårta fungerar ännu bättre.