måndag 29 oktober 2012

Tack till alla er som hälsade på oss i vår monter i Malmö


Varje år arrangerar Kommunförbundet Skåne en mässa för vård och omsorg. Årets mässa gick av stapeln 23-25 oktober i Malmö och vi på Tunstall var på plats för att prata med besökare och för att visa hur våra produkter och tjänster kan underlätta för både brukare och personal. Tack till alla er som kom förbi och stannade en stund i vår monter. Vi hoppas att ni fick svar på era frågor. Och om inte - hör av er så kan vi prata vidare!

tisdag 23 oktober 2012

I Jönköping ska alla över 80 kunna få trygghetslarm


I Jönköping har politikerna bestämt att alla som är över 80 år ska kunna få ett trygghetslarm utan biståndsbeslut. Det har man beslutat i kommunfullmäktige. I Jönköpings kommun bor det ungefär 8000 personer över 80 år. Av dem har redan 1700 ett trygghetslarm. 

När man diskuterade frågan i kommunfullmäktige pratade man lite grand om risken för överutnyttjande, dvs att människor vill ha ett larm trots att de inte behöver ett. Men man enades om att det inte är särskilt troligt att det blir så.

Själv tycker jag att det här låter bra. Varför krångla med biståndsbeslut i onödan? Och överutnyttjande? Vem vill ha ett larm om man inte behöver ett?



måndag 15 oktober 2012

Min granne har skaffat ett trygghetslarm





På andra sidan gatan från mitt hus, bor det en äldre dam. Vi känner inte varandra särskilt väl, men vi brukar växla några ord när vi ser varandra, och för några dagar sedan tänkte jag på att jag inte sett henne på länge.

Idag stötte jag däremot på henne. Hon kom ut genom sin dörr med en rollator. Och eftersom jag aldrig tidigare sett henne med en rollator, frågade jag henne vad som hänt, och hon berättade att hon tidigare i höst halkat på badrumsgolvet och skadat sitt knä. Så pratade vi lite grand om rollatorer och hon sa att hon var nöjd med sin men att hon hoppas att hon ska klara sig utan den framöver. Så sa hon att knät eller rollatorn inte var det som bekymrade henne mest, utan värst var att när hon trillade på det där badrumsgolvet, så hade hon blivit kvar där på golvet, och det hade tagit henne en halv dag att ta sig ut till telefonen i köket och ringa efter hjälp. Hon hade känt sig både ensam och utelämnad där hon krälade fram på golvet, sa hon, och tillade att det tänker hon inte vara med om igen. Så visade hon vad hon numera har runt halsen, nämligen en sådan där knapp att trycka på om något händer. Glad var hon över sitt trygghetslarm. Trygg och glad.

tisdag 9 oktober 2012

Heja er som går längst fram


1981 var jag utbytesstudent i Denver i USA. Under ett år gick jag på high school och bodde hemma hos en amerikansk familj. Varje söndag kväll ringde jag hem till mina föräldrar och syskon i Sverige. 

När det var söndag kväll i Denver, var det måndag morgon i Sverige och vad jag förstår så väntade båda mina föräldrar på att telefonen skulle ringa, de stod liksom runt telefonen och hängde, för att få svara och säga till den amerikanska teleoperatören att de accepterade att betala för samtalet. För att ringa var dyrt på den tiden och jag ringde alltid collect call, dvs mottagaren, dvs mina föräldrar, fick betala. Att det var dyrt gjorde sedan att våra samtal blev korta, vi sa väl mest bara det nödvändigaste.

Nu hösten 2012 är min 23-åriga dotter i London och läser. Och nej, vi bestämmer inte förväg när vi ska höras av. Inte heller om vi ska ringa eller messa eller skypa eller använda oss av någon av alla de andra verktygen, som ofta är gratis, som finns. Vi hörs av när vi känner för det. Ibland flera gånger om dagen, ibland med flera dagars mellanrum, ibland längre än så. Det är ingen som helst skillnad på hur vi kommunicerar när dottern bor i Sverige och när dottern bor i London.

På bilden ser ni min telefon och en liten, liten del av det som finns i den. För där finns mycket, och jag tycker det är fantastiskt. Och då är jag ändå ljusår efter dem som hänger med på riktigt när det gäller appar och annan vardagsteknik.

Så när jag tänker framåt och på att det kan komma en tid då jag själv behöver hjälp av personal från hemtjänsten eller behöver bo på någon typ av äldreboende, då är det fullständigt självklart att jag kommer att använda mig av tekniska prylar (vilka de nu är i framtiden) för att kommunicera och för att göra annat (vad det nu är i framtiden). Och lika självklart att de som arbetar i äldreomsorgen kommer att göra samma sak.

På många håll gör ni redan det, använder er av tekniska lösningar i äldreomsorgen. Inte minst för att erbjuda trygghet och för att kunna arbeta på ett så effektivt sätt som möjligt. Heja er, vill jag bara säga. Ni som går längst fram och driver på utvecklingen. Som trots att ni kanske inte är uppvuxna med den här typen av teknik, som min dotter i London är, men ändå ser fördelarna. För både brukare och personal.